Vanliga frågor och svar – FAQ

Flera studier utförda i olika länder har undersökt om högtider påverkar självmord. Två studier om högtider i Sverige har genomförts vid Nationellt Centrum för Suicidforskning och Prevention (NASP) vid Karolinska Institutet och Region Stockholm.

Den första studien, som handlar om självmord under jul och nyår, användes data från dödsorsaksregistret åren 2006-2015 (Hadlaczky & Hökby, 2018). Ett genomsnitt av hur många självmord som inträffade per dag under 15 december och 15 januari under 2006-2015 användes för att undersöka om julafton, nyårsafton och nyårsdagen kunde sägas vara statistiskt signifikant avvikande från dagarna innan och efter. Resultatet visade att förekomsten av självmord på julaftnar och nyårsaftnar inte var signifikant avvikande från närliggandedagar. Däremot var antalet självmord nästan dubbelt så många på nyårsdagar jämfört med dagarna i referensperioden, som till stor del beror på att antalet självmord bland män ökade (i snitt 43 jämfört med ungefär 18 självmord). Resultaten avser säkra diagnoser då antalet osäkra diagnoser inte förändrades under hela undersökningsperioden. Den andra studien undersökte på liknande vis om antalet självmord på midsommarafton och midsommardagen skiljer sig från andra närliggande dagar (Hökby et al., 2021). I studien användes dödsorsaksregisterdata från åren 1980-2018, och referensperioden bestod av de fjorton dagarna före midsommarafton samt de fjorton dagarna efter midsommardagen. På midsommaraftnar observerades ett signifikant mindre antal säkra självmord (cirka ett färre självmord) men också signifikant fler skador med oklar avsikt än referensdagarna (drygt ett halvt dödsfall mer). Inga avvikande mönster observerades för midsommardagar och inga effekter av ålder eller kön framkom i studien.

Minskade självmord under jul och nyårsafton, och ökade självmord på nyårsafton har även rapporterats av flera studier utförda i andra länder i bland annat Europa och USA (Beauchamp et al., 2014; Jessen et al., 1999; Plöderl et al., 2015; Zonda et al., 2008). Teorier om detta mönster har bland annat inkluderat en större social gemenskap eller utanförskap under julen, en ökad alkoholkonsumtion under nyårsafton inpå nyårsdagen och människors psykosociala förväntningar kring livet kopplat till början på ett nytt år. Midsommar är, likt nyår, en högtid då alkoholkonsumtionen är relativt hög i Sverige. Trots detta påvisades inte en lika tydlig bild av självmord under midsommarhelgen som under jul och nyår. Ökningen av skador med oklar avsikt skulle till viss del kunna bestå av självmord. Diagnoserna för dessa dödsfall handlade främst om förgiftningar, drunkningar, trafikrelaterade fordonskrascher och hopp framför rörliga föremål (som oftare klassificeras som händelser med oklar avsikt övriga tider på året). Det kan också vara så att den tillfälliga ökningen i befolkningens alkoholkonsumtion gör det svårare för läkare att klassificera olyckor och självmord. Utifrån resultatet från dessa studier är det svårt att dra generella slutsatser om självmord och högtider i Sverige, men nyår verkar ha en specifik koppling till självmordsbeteende både nationellt och internationellt.

Referenser

Beauchamp, G. A., Ho, M. L., & Yin, S. (2014). Variation in suicide occurrence by day and during major American holidays. The Journal of Emergency Medicine, 46(6), 776–781. 

Hadlaczky, G., & Hökby, S. (2018). Increased suicides during new year, but not during Christmas in Sweden: Analysis of cause of death data 2006–2015. Nordic Journal of Psychiatry, 72(1), 72–74. 

Hökby, S., Westerlund, J., Blazevska, B., & Hadlaczky, G. (2021). Suicides during the Swedish midsummer holiday: Analysis of cause of death data 1980–2018. Nordic Journal of Psychiatry, 0(0), 1–7. 

Jessen, G., & Jensen, B. F. (1999). Postponed suicide death? Suicides around birthdays and major public holidays. Suicide and Life-Threatening Behavior, 29(3), 272–283.

Jessen, G., Jensen, B. F., Arensman, E., Bille-Brahe, U., Crepet, P., De Leo, D., Hawton, K., Haring, C., Hjelmeland, H., Michel, K., Ostamo, A., Salander-Renberg, E., Schmidtke, A., Temesvary, B., & Wasserman, D. (1999). Attempted suicide and major public holidays in Europe: Findings from the WHO/EURO Multicentre Study on Parasuicide. Acta Psychiatrica Scandinavica, 99(6), 412–418. 

Plöderl, M., Fartacek, C., Kunrath, S., Pichler, E.-M., Fartacek, R., Datz, C., & Niederseer, D. (2015). Nothing like Christmas—Suicides during Christmas and other holidays in Austria. European Journal of Public Health, 25(3), 410–413. 

Zonda, T., Bozsonyi, K., Veres, E., Lester, D., & Frank, M. (2008). The impact of holidays on suicide in Hungary. Omega, 58(2), 153–162. 

Frågan är svår att besvara med en exakt siffra, då det kan finnas olika definitioner av begreppet ”drabbas”. Därmed förekommer det olika beräkningar i litteraturen. Den vanligaste siffran som anges i sammanhanget är att åtminstone sex personer påverkas mycket påtagligt av varje självmord. Källan till denna siffra kommer ursprungligen från Edwin S. Shneidman (1969) vars uppskattning utgår utifrån antalet nära familjemedlemmar ”medelmänniskan” har, och som egentligen inte har stöd i empirin enligt Schneidman själv.

I en empirisk studie från 2011 användes definitionen "personer som intimt och direkt påverkad av självmordet" (Berman, 2011). I studien fick 145 personer som rekryterats från grupper för efterlevandestöd i USA fylla i frågeformulär innehållande en mängd frågor om den bortgångne, hur de själva påverkats och hur de tror andra har påverkats. Deltagarnas skattningar var att det rörde sig om lite drygt 5 nära familjemedlemmar som drabbats av självmordet. Släktingar uppskattades vara kring 15 personer, och vänner eller kollegor uppskattades båda till ungefär 20 personer. I andra studier, där man använt andra studiedesigner och sätt att definiera frågeställningen, har man kommit fram till uppskattningar på över hundra personer som drabbats av ett självmord (Cerel et al., 2019; Crosby & Sacks, 2002).

Personer som har varit med om ett självmord i sin närhet har en ökad risk för att drabbas av ohälsa samt har en högre risk för att ta sina egna liv (Erlangsen et al., 2017; Heeke et al., 2019; Westerlund et al., 2020). Oavsett vilken definition eller beräkning av antal efterlevare som man antar är det fördelaktigt att sätta in hjälp- och stödinsatser för personer som stått nära någon som tagit sitt liv och att fortsätta arbeta med suicidprevention i samhället.

Referenser

Berman, A. L. (2011). Estimating the population of survivors of suicide: Seeking an evidence base. Suicide & Life-Threatening Behavior, 41(1), 110–116. 

Cerel, J., Brown, M. M., Maple, M., Singleton, M., van de Venne, J., Moore, M., & Flaherty, C. (2019). How Many People Are Exposed to Suicide? Not Six. Suicide and Life-Threatening Behavior, 49(2), 529–534. 

Crosby, A. E., & Sacks, J. J. (2002). Exposure to Suicide: Incidence and Association with Suicidal Ideation and Behavior: United States, 1994. Suicide and Life-Threatening Behavior, 32(3), 321–328. 

Erlangsen, A., Runeson, B., Bolton, J. M., Wilcox, H. C., Forman, J. L., Krogh, J., Shear, M. K., Nordentoft, M., & Conwell, Y. (2017). Association Between Spousal Suicide and Mental, Physical, and Social Health Outcomes: A Longitudinal and Nationwide Register-Based Study. JAMA Psychiatry, 74(5), 456–464. 

Heeke, C., Kampisiou, C., Niemeyer, H., & Knaevelsrud, C. (2019). A systematic review and meta-analysis of correlates of prolonged grief disorder in adults exposed to violent loss. European Journal of Psychotraumatology, 10(1), 1583524. 

Jordan, J. R., & McMenamy, J. (2004). Interventions for suicide survivors: A review of the literature. Suicide & Life-Threatening Behavior, 34(4), 337–349. 

Shneidman, E. S. (1969). On the Nature of Suicide. Jossey-Bass.

Westerlund, M., Hökby, S., & Hadlaczky, G. (2020). Suicidal Thoughts and Behaviors Among Swedish Suicide-Bereaved Women: Increased Risk Associated With the Loss of a Child, Feelings of Guilt and Shame, and Perceived Avoidance From Family Members. Frontiers in Psychology, 11, 1113–1113.